Vägledaren

Jag har bajs i hjärnan och uppror i magen.
Laddad till tusen kastar jag mig in i dagens schema.
Hur tänkte världen när den lade upp min dag.
Det är en fråga vi alla ställer oss.
Men med min vishet blir det som en dans i juninatten.

En liten lägesrapport ang. min situation;
Läser friluftsliv-hantverk-ledarskap på sjöviks folkhögskola.

Tanken med att vara dryg, nöjd och ha avsaknad av självdistans är något jag inte kan behärska mig att genomföra fullt ut. Ursäkta. Man bör ha något att skriva om för att göra sådant här. Bloggar ger mig egentligen mest huvudvärk och en känsla av avsmak. Då undrar vi ju varför jag genomför detta. Det finns många frågor utan svar. Som Hur spänner rman upp tarpen på bästa sätt? Således finner jag att vi lämnar min oförmåga åt sig själv och koncentrerar oss på viktiga ting, såsom frågan om jag någonsin kommer känna att jag kan bo i en stad?
Städer ger mig dålig magkänsla. Särskilt stora. Dom som låter, luktar och känns illa.
Kom gärna med lite stad-REHAB-tips om du sitter på sådant. I framtiden när jag blivit stabil, äldre och fått koll lär jag bo i en stad för att studera på en mer seriös nivå.

Nu ska jag ta tag i dagen och äta lunch. Undrar vad matsalen har att bjuda på idag månne?
Därefter följer SKIDBYGGE, elevkårsmöte, middag, slagverkskonsert, munspelskurs, folkmusikkonsert, BASTU!

Min seriösa framtoning och oförmåga att använda ironi ger mig optimala förutsättningar i de flesta tillfällen. Om du vill leva livets glada dagar; var seriös och aldrig ironisk.

Lägg dig inte på den som sparkar.

Maria

Ödmjukaste tjänare,

Jag har beslutat mig för att dela med mig av min vishet och jag hoppas att ni har vett och förmågan att uppskatta den.

Livet handlar om synsätt.
Rätt synsätt och synfel.
Vägen till fullkomlighet är enkel.

Se det på rätt sätt; se det som jag!

Lägg dig inte på den som sparkar.

Maria